Kyrkomötet Motion 2007:53 av Nils Furtenbach
Utbildning och rekrytering av medarbetare för arbetet på minoritetsspråk inom Svenska kyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att genomföra en grundlig analys av Svenska kyrkans behov av församlingsmedarbetare med kompetens att arbeta på olika minoritetsspråk och garantera kontinuerlig uppföljning av denna behovsanalys.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utarbeta en samlad strategi för utbildning och rekrytering av minoritetsspråkiga medarbetare och tillskjuta nödvändiga budgetresurser för förverkligandet av strategin.

Motivering

Bristande tillgång på medarbetare med kompetens för arbetet på minoritetsspråk kommer ofta till uttryck i vår kyrka. Enligt undertecknad är det nu dags för Svenska kyrkan att utarbeta och förverkliga en strategi för att i framtiden bättre kunna försörja stift och församlingar med medarbetare med erforderlig språk- och kulturkompetens för verksamheten på minoritetsspråk.

Enligt kyrkoordningen (57 kap. 5 §) skall församlingarna i församlingsinstruktionen redogöra för sin ”verksamhet på teckenspråk, samiska, finska och andra språk”.

Teckenspråkig verksamhet bedrivs i församlingar i samtliga stift. Den sverigefinska verksamheten är mycket omfattande och bedrivs i församlingar i samtliga stift med undantag av Visby. I Luleå stift bedriver man förutom sverigefinsk verksamhet även verksamhet på meänkieli (tornedalsfinska). Samiskspråkig verksamhet bedrivs av församlingar i Luleå, Härnösands, Västerås, Stockholms och Göteborgs stift. Därtill bedrivs inom Svenska kyrkan verksamhet av varierande omfattning på ett flertal ytterligare språk såsom tyska, engelska och lettiska.

För det sverigefinska arbetet är Svenska kyrkan alltjämt beroende av en tillströmning av församlingsmedarbetare från Finland. I ett samarbetsavtal som Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Svenska kyrkan undertecknat år 2006 förbinder sig kyrkan i Finland bland annat att stödja ”det sverigefinska arbete som Svenska kyrkan bedriver genom att bistå vid utbildning och rekrytering av medarbetare”. Rekrytering av medarbetare från Finland kan dock inte vara Svenska kyrkans huvudstrategi då det gäller försörjningen av församlingarna med kompetens för det sverigefinska arbetet. Dels utvecklas den sverigefinska kulturen kontinuerligt och distanseras allt mer från den finska kulturen i Finland. Banden till Finland och finländsk kultur blir lösare samtidigt som den sverigefinska kulturen i allt högre grad relaterar till Sverige och svenska förhållanden. Dels har medarbetare som kommer från Finland ofta svaga kunskaper i svenska. Då det sverigefinska arbetet i allt högre grad inkluderas i församlingarnas verksamhet ställs högre krav på fungerande tvåspråkighet hos medarbetarna inom det sverigefinska arbetet. Då även sverigefinländarna i allt högre grad är tvåspråkiga, eller har svenska som starkare språk, är goda kunskaper i svenska en förutsättning för att man framgångsrikt skall kunna verka inom det sverigefinska arbetet. För att i längden kunna försörja församlingarna med sverigefinsk kompetens behöver Svenska kyrkan utveckla strategier för att utbilda och rekrytera medarbetare inom den sverigefinska befolkningsgruppen i Sverige.

Den samiskspråkiga församlingsverksamheten saknar i dag praktiskt taget anställda medarbetare med samisk bakgrund. Om denna verksamhet skall kunna bedrivas inom ramarna för den ordinarie verksamheten i församlingar med samisk befolkning, kan man inte bara förlita sig på stiftsanställd personal, pensionerade samiska präster eller präster från Norge och Finland. För att församlingsverksamheten på de samiska språken skall ha en framtid behöver vi inom Svenska kyrkan göra en verklig kraftsamling kring frågan om utbildning och rekrytering av medarbetare för verksamheten.

Svenska kyrkan fick 2006 sin första präst med teckenspråket som modersmål då Johan Selin, som är barndomsdöv, prästvigdes för Härnösands stift. Stockholms stift har en teckenspråkig prästkandidat antagen 2006. Antalet diakoner med bakgrund i den teckenspråkiga gruppen är heller inte stort. Det betyder att flertalet medarbetare inom det teckenspråkiga arbetet i Svenska kyrkan har tillägnat sig teckenspråket som ett andra eller tredje etc. språk. Behovet av att utbilda och rekrytera församlingsmedarbetare bland de teckenspråkiga är därför stort inom Svenska kyrkan. Stöd som ges för att hjälpa teckenspråkiga ungdomar att genomgå utbildning för kyrklig tjänst skall därför enligt min mening inte i första hand ses som stöd till enskilda individer med ett handikapp. Snarare bör det betraktas som ett sätt för Svenska kyrkan att slå vakt om den framtida tillgången på medarbetare inom det teckenspråkiga arbetet. I detta sammanhang kan man inte enbart förlita sig till de begränsade medel som staten tillskjuter högskolor och andra utbildningsinstitutioner för teckentolkstöd till studerande.

I december 2005 inlämnades till Nämnden för kyrkolivets utveckling Förslag till handlingsplan för rekrytering till det sverigefinska arbetet i Svenska kyrkan, utarbetat av en arbetsgrupp tillsatt av Delegationen för sverigefinskt arbete i Svenska kyrkan. I utredningen Samiska frågor i Svenska kyrkan (SKU 2006:1) ingår ett kapitel ”Utbildning och rekrytering” med förslag inspirerade av det sverigefinska betänkandet.

Undertecknad anser att det nu är dags för Svenska kyrkan att ta ett samlat grepp på frågan om utbildning och rekrytering av medarbetare till församlingsverksamheten på minoritetsspråk. Frågan om att garantera verksamheten på minoritetsspråk tillgång till utbildade medarbetare kan inte falla tillbaka på de språkliga minoriteterna själva, utan är ett gemensamt ansvar för hela vår kyrka. Ytterst handlar det om vad som behöver göras för att inom Svenska kyrkan försörja församlingarna med den kompetens som behövs för att utföra de grundläggande uppgifterna även på minoritetsspråk.

Tumba den 23 juli 2007

Nils Furtenbach (m)